snowdrop

Läste en artikel på Aftonbladet idag som jag fastnade för. Diskussion gick ut på att fastställa huruvida man efter en skilsmässa hamnar i dilemmat "en splittrad familj, barn med en nyckel dinglande runt halsen och stressproblem i ryggsäcken" eller om det kanske är så att barn mår bäst av fria, lyckliga föräldrar. 
(se artikel : http://www.aftonbladet.se/kultur/article4700090.ab)

Tro mig, efter att ha genomlevt både äktenskap och skilsmässa, så är detta med att ta steget och skilja sig inget man gör i en handvändning. Många timmar, dagar och veckor med tårar, gråt och diskussioner som aldrig tycktes finna något slut, har vi lagt ner. Att förälska sig går så fort. Att skiljas åt tar tid. Den som säger att "man ger upp för lätt i dagens samhälle" vet inte vad den pratar om.

"Fria mammor och pappor skapar trygga barn" skriver Karin Magnusson i sin artikel och i mina svåra stunder har just detta varit min ledstjärna. För visst är det så att det hela tiden kommer tillbaka till barnens välmående, hur man än vänder och vrider på det hela så är det mina barn jag sätter i främsta rummet. Att de har blivit berövade sin chans till att växa upp i en hel familj, en kärnfamilj, sörjer jag fortfarande. Men någonstans längs vägen har jag börjat att inse att en lycklig, harmonisk och självständig mamma är nog i alla fall bättre än två trasiga föräldrar. En fri mamma som visar vad det innebär att stå på egna ben, att försörja sig själv och sin familj, såväl själsligt som ekonomiskt, kanske kan vara en förebild. En mamma som är stark, lugn och glad, kan förhoppningsvis inspirera mina döttrar till att våga växa upp och bli de bästa kvinnorna de kan bli!